Miljöprojekt Gbg

”Helvetets förgård”
I december 1987 – på socialdemokraternas partikongress – kallade miljöminister Birgitta Dahl Hisingen i Göteborg för ”Helvetets förgård” och annonserade att här behövdes ”tuffa” åtgärder. Det blev ett ramaskri bland göteborgspolitikerna – speciellt från socialdemokraterna. En minister lägger sig i kommunala angelägenheter och har mage att peka ut en kommun som ett näst intill ”helvete” ! Många industrirepresentanter gick i taket. Dahl körde med uttryck som ”PG och grabbarna på Hisingen”. Hon syftade då på dåvarande koncernchefen i Volvo – PG Gyllenhammar –  och oljebolagens chefer som hon tyckte inte hade skött sig bra när det gällde utsläppen på Hisingen.

Dålig luft i Göteborg, stängning av sta´n
Det var upptakten till Miljöprojekt Göteborg där jag anställdes som ”huvudsekreterare” i januari 1988 t o m juni 1989 – 18 månader. Bakgrunden var att det varit en debatt under flera år om Göteborgs dåliga luft. Stora utsläpp från Volvo, hamnar, raffinaderier och trafik hade skapat en situation som blivit ohållbar. En bidragande orsak var geografi och topografi som hjälpte till att skapa s k inversioner under vintertid. Kall luft låg som ett lock i dalgångarna över underliggande luftmassor som ”samlade ihop” utsläppen från trafik och industrier. Koncentrationerna bara växte och växte. Gränsvärden för luftkvalitet överskreds regelbundet. Kommunalrådet för miljö – Kerstin Svenson – hotade med att stänga av industrin och hela staden från trafik. Något måste göras.

Birgitta Dahl tog nya grepp
Men Göteborg var inte det enda området i Sverige med miljöproblem. Regeringen såg att det fanns flera regioner där det behövdes vitamininjektioner och nya arbetssätt: Skåne, Göteborg, Dalälven och Sundsvall. Miljöministerns grepp blev att med hjälp av okonventionella arbetsmetoder få fart på åtgärder. Hon gick till Greenpeace och rekryterade mig i Göteborg, hon plockade fram flera kontroversiella ledare för de andra regionerna och gav oss rätt fria händer.

”Miljöministern går till Greenpeace för att få något gjort” blev en av många rubriker i Göteborg. Generaldirektören för Naturvårdsverket – Valfrid Paulsson – gick i taket. ”Varför i helvete kommer hon inte till mig ?” var hans budskap. Många på Greenpeace blev besvikna och kallade mig för en svikare. Själv såg jag en jättechans att inifrån etablissemanget påverka utvecklingen i en mer hållbar riktning.

Varför blev projektet så framgångsrikt ?
Tack vare många samverkande faktorer kunde vi verkligen leverera. En viktig sak var att vi i första hand satsade på att få ett antal åtgärder och projekt genomförda i samarbete med de som var involverade i problemet, under den korta tid – 18 månader – som projektet varade. Men – vi satsade också på att lämna en lång rad uppdrag och förslag till berörda aktörer inom kommun och näringsliv. Dessutom var samtliga uppdrag och förslag förankrade i kommunstyrelsen genom Birgitta Dahls smarta sammansättning av projektets styrgrupp. Egentligen tog vi fram ett av Sveriges första ”heltäckande” kommunala miljöprogram.

Varken förr eller senare har jag varit med om något liknande. Att hinna med så mycket på så kort tid. För att citera Churchill: Aldrig har så få hunnit göra så mycket för att förbättra miljön på så kort tid. Detta var helt klart i nivå med Greenpeace-tiden – om inte bättre ? Hur var det möjligt ?

”Vi” bestod av ett – så småningom – mycket sammansvetsat gäng med en kraftfull styrelse i spetsen med kommunalrådet Kerstin Svenson som drivande ordförande plus vi fem ”experter” som gjorde själva grovjobbet – tillsammans med mängder av konsulter, forskare och kommunala tjänstekvinnor och -män. I styrelsen hade miljöministern bjudit in representanter från kommunstyrelsen – även från oppositionen, LO, TCO, Industriförbundet och miljörörelsen. Hon skapade därmed en förankring hos de ”tyngsta” aktörerna. Som ”lök på laxen” hade vi  ett mycket nära samarbete och 100-procentig stöttning från miljöministern och hennes närmaste medarbetare. Och vi hade skoj och humor med oss i bagaget. När vi presenterade själva slutrapporten från projektet för miljöministern på Rosenbad i Stockholm i juni 1989 så gjorde vi det genom en ballad som vi skrivit ihop med Harry Belafonte-låten ”Island in the Sun” som melodi. LÄS TEXTEN HÄR

Vi satsade från första dagen på att skapa en vi-känsla och en skön samarbetsanda, vilket kommunstyrelseordföranden Göran Johansson lyfte fram gång på gång de kommande åren som det viktigaste i projektet och som starten på en ”ny era”. De flesta trodde att vi skulle komma med ”pekpinnar” och nya regler. Istället bjöd vi in alla ”som var en del av problemet” att bli ”en del av lösningen”. Vi utnyttjade media, debatter, konferenser, TV-intervjuer m m till max för att föra ut våra förslag och budskap. Det blev samtidigt en remiss-behandling av våra förslag och idéer som innebar att vi kunde göra justeringar allt under projektets gång.

Många konkreta men även ”mjuka” resultat
Projektet/delegationen lämnade 29 förslag till åtgärder och program – obs ! politiskt förankrade i Göteborgs kommunstyrelse – inom
– Punktkällor (industri, hamnar, avfallstippar)
– Trafik
– Produkter, kemikalier, avfall
– Förändrad lagstiftning
De flesta förslagen och uppdragen var riktade till aktörer inom kommun, region och näringsliv. Vissa var riktade till regering och riksdag, framförallt de om lagstiftning.

Trafiknämnden fick t ex i uppdrag att ta fram en kollektiv- och trafikplan med miljömål som skulle uppfyllas inom 10 år. Stadsplaneringen via ÖP (Översiktsplanen) skulle ta in miljömålen för kommunen. Vi föreslog en samordning av stads- och trafikplaneringen ! Vi lämnade förslag till ett helt nytt kollektivtrafiksystem, samordning av godstransporter och utflyttning av alla godsterminaler ut från centrum till noder utanför stan. Vi föreslog att diesel för fordon skulle avvecklas inom 10 år och ersättas av  miljövänligare drivmedel – t ex naturgas och vätgas. De flesta av förslagen genomfördes de följande decennierna.

Men det bästa och roligaste var det 20-tal projekt som vi initierade eller genomförde under den rekordkorta projekttiden – 18 månader.

Bland de bästa resultaten tycker jag var Volvos halvering av sina utsläpp till luften från transporter till och från sina anläggningar i Göteborg på 5 år. Dessa utsläpp var större än utsläppen till luft av kväveoxider, partiklar och svavel från fabrikerna och utgjorde ca 5 % av de totala utsläppen från tung trafik på Hisingen. Detta projekt illustrerade hur vi jobbade. Vi började med att utmana och bjuda in Volvo – som då fortfarande var ett helsvenskt bolag under PG Gyllenhammars ledning – till ett samarbete där vi – med hjälp av konsulter – påstod att deras transportutsläpp skulle kunna halveras inom 10 år. Volvo trodde inte på detta men vi fick gärna ta del av alla deras fakta. När vår slutrapport var klar tog Volvo-folket över projektet och kom fram till att halveringen kunde ske inom 5 år, vilket också redovisades för kommunstyrelsen 1994, när 5 år hade gått.

Bland de roligare projekten där vi började blanda in konsumentkrafter, var det som slutade med att två av landets största tvättmedelsföretag – NordTend och Lever – utvecklade och började sälja flera tvättmedel som var betydligt mindre miljöskadliga än tidigare produkter. Arbetsmetoden var densamma som i Volvofallet: Kan vi få komma in hos er och ha ett direkt samarbete ? Vi gör grovjobbet, ni producerar och marknadsför. ”Resultaten” kom innan vår slutrapport och blev ett svar på myndighetsrepresentanternas – de s k sakkunniga i vår styrelse – ständiga fråga : När ska ni börja skriva rapporten ? Vaddå rapport ? Vi jobbar med ”action och doing” var vårt svar. Dessa resultat bidrog troligen till att miljömärkningen av tvätt- och rengöringsmedel kom igång igång i Sverige.

Andra viktiga resultat var att vi för första gången mätte upp och avslöjade de mycket stora diffusa läckagen av kolväten från raffinaderierna. Detta var möjligt tack vare att Birgitta Dahl lyssnade på oss och gav oss erforderliga resurser. Utsläppen visade sig vara 10-20 gånger större än vad företagen uppgivit för myndigheterna. Ett omfattande läcksökningsarbete påbörjades, man förlorade ju ”massor av pengar” genom att värdefulla produkter försvann upp i luften.

En annan ”höjdare” var vårt konkreta förslag till återvinning av bensinångor – flera 100 ton om året – från fartygsutlastning i Skarvikshamnen, som förverkligades några år senare. Vi körde taktiken att ”inte älta problemet” utan istället komma med en lösning. Därför blev diskussionen direkt fokuserad på teknikens och ekonomins förutsättningar.

Framförallt inspirerade vi många människor – både i organisationer och som  enskilda personer – att alla kan bidra på olika sätt, alla kan dra sitt strå till stacken. Vi ”la oss i” det mesta, kickade igång källsortering, kompostering, miljötrafikplan, bärkraftig stadsplanering, kollektivtrafiksatsningar, miljöhandbok för ”Göteborgaren”, avveckling av farliga kemikalier m m. LÄS MER ! En lång rad projekt drogs igång i Göteborg men även i andra kommuner och regioner. Vi som arbetade i projektet var flitiga föredragshållare både inom Göteborg och i övriga Sverige. Jag tror t ex att jag själv gjorde ett 100-tal framträdanden under tiden som projektet pågick. Vi skapade en känsla av att saker var möjliga ! Det går att bidra, påverka, göra skillnad !

Kommentera gällande "Miljöprojekt Gbg"

Lämna en kommentar

Din e-post kommer inte publiceras.


*